Månadsarkiv: maj 2014

1 Kommentar

 

Mamman: Idag blir det gröt och ägg till lunch.

Flickan: Jag vill inte ha gröt och ägg.

Mamman: Vi pratade ju om det nyss och du sa ja.

Flickan: Jag vill inte ha gröt och ägg. Jag vill ha gröt.

Mamman: Okej, så om jag säger att det blir gröt och äggvita till dig. Vill du ha det då?

Flickan: Jaaaa! Det vill jag ha.

 

När ett barn har svårigheter med att generalisera eller att sätta saker i sin helhet, vilket ofta tar sig uttryck i att man tolkar saker bokstavligt, gäller det att man som förälder, eller annan vuxen i närheten av barnet, är väldigt exakt i sina budskap till barnet. Det gäller också att känna barnet så pass väl så att man vet vad barnet tycker om och inte tycker om. Annars är det lätt att bli förvirrad när ett ja plötsligt blir ett nej. Och om man inte forskar vidare i varför det sker, kanske man låter bli att servera det där ägget bara för att lite senare få ett utbrott när barnet inte fått någon äggvita.

Ägg är ägg och äggvita är äggvita.

Och för att hjälpa flickan att till en annan gång förstå konceptet ´ägg´ lägger mamman till...

- När jag säger ägg så menar jag både äggvita och äggula eftersom båda delarna finns i ett ägg. Du behöver bara äta äggvitan om det bara är den du vill ha.

- Jaha!

Det gäller att alltid ligga steget före och försöka förstå vad och hur flickan tänker, för att kunna tolka, översätta och förklara.

På Neurobloggarnas Facebooksida kan du läsa fler inlägg som handlar om kommunikation. Följ länken här.

En flicka äter glutenfritt sen ett tag tillbaka. Omgivningen ser att flickan mår gott av att det och hon får detta även i skolan.

Då flickan har svårigheter med att prova nya saker har de svårt att hitta något som hon vill äta till mellis i skolan. För ett tag sen fick flickan korv med bröd i skolan och familjen fick rapporterat hem att flickan uppskattat brödet. Ett framsteg tänkte familjen. Något nytt att prova på hemmaplan.

- Jag tyckte inte att brödet var så jättejättegott, svarar flickan när mamman berättar att det blir korv med bröd till middag.
- Men skolan sa att du tyckt om brödet?
- Jag sa att det inte var jättejättegott.

Korven serveras till slut i sitt bröd, med ketchup som sig bör, i tron att det nog ändå var ätbart. Flickan hade ju ändå ätit det på skolan. Hon slingrar sig och ställer till en scen om ballonger som inte finns och gör allt annat än sätter sig vid bordet. Ett beteende som brukar infinna sig då flickan vill undvika något som är jobbigt.

- Ska jag ta bort brödet åt dig så du bara äter korven, är det det som är problemet?
- Jaa. Jag sa att det inte var jättejättegott.
- Men skolan sa att du tyckte det var gott?
- Jag sa inte allting!

Sagt och gjort. Brödet plockas bort och korven skärs i bitar. Flickan slår sig slutligen ner på sin stol, drar på sig hörlurarna och slår på sin iPad. Mamman spetsar en korvbit på gaffeln och sätter den i hennes hand. Flickan stoppar den i munnen. Allt är som det ska igen.

Att jobba med ett barn som vill vara andra till lags, trots sina svårigheter, innebär ett stort detektivarbete för att förstå de små små nyanserna i vad som sägs och görs.

Följ länken till Neurobloggarnas sida så kan du läsa fler inlägg om kommunikation.

 

2 Kommentarer

När storasyster är borta brukar vi passa på att "utbilda" lillebror i filmer och karaktärer han annars inte får tillåtelse från henne att se. Det kan bero på att hon redan har sett sig mätt på dem så att hon vägrar se dem igen, eller att de enligt henne är för läskiga för att titta på.

Den här helgen har vi stiftat bekantskap med Emil i Lönneberga och Lejonkungen.