Månadsarkiv: september 2014

2 Kommentarer

Det har varit extra svårt med maten de senaste veckorna. Vi har tyckt att hon varit ganska stor i sin variation i jämförelse med många andra barn med AST. Till skolstart i augusti lämnade jag in en lista med ett antal maträtter som fungerar att servera henne.

Nu är det inte alls så längre. Att hon inte klarar att äta i skolan är en sak, och det är något vi förstås behöver jobba på mer än vad som redan är gjort. Däremot äter hon inte hemma heller. Hon har en tand som är lös, det kan vara en möjlig anledning. En annan anledning kan vara att vi bytt medicin, som vi ser att hon i stort mår betydligt bättre med än hon gjort med annan medicin vi provat under ett och ett halvt år nu. Jag hoppas därmed att det är den lösa tanden alternativt att det är för mycket annan stress omkring henne som gör att det just nu inte fungerar för henne att äta. Inte för att jag vill att det ska vara stress, utan för att jag inte annars vet vad vi ska byta till för medicin som kan hjälpa henne att också känna hunger och matlust. Det som, i alla fall nästan alltid, går ner är hallon och blåbärsfil med flingor.

Jag har än så länge inte fått jättebra koll på huruvida hon faktiskt äter någon mat i skolan, det är något vi behöver prata om så klart. Själv säger hon de dagar jag kommer ihåg att fråga att hon ätit lite. Kanske lite potatis eller pasta, men ingen korv eller köttbullar.

Ibland får jag för mig att hon ska förstå det där konceptet att man får äta även om man inte tycker det är jättegott, bara så att man får i sig energi liksom. Det har tidigare inte fungerat, men jag tänkte väl att hon blivit stor nog att förstå det nu så för några dagar sen försökte jag en gång till. Detta var vad jag fick till svar:

– Men maten på skolan är inte god.

– Nej, jag har förstått att du inte tycker det. Ibland behöver man äta något ändå, för att man behöver få i sig mat för att orka hela dagen.

– Men jag äter ALDRIG mat som jag inte tycker om.

Här kan jag knappast motivera henne till något annat. Vad skapar vi annars för matbeteende? Eller, hur skulle du göra för att komma runt en sån kommentar?

Idag glömde jag säga det självklara när jag lämnade henne på skolan.

Och så hämtar jag dig tjugo i tre som vanligt. Sen kommer L och är med dig.

Jag tänker mig två möjliga scenarion inom en snar framtid. Ingen särskilt positiv.

  • Hon har sett på schemat hemma att L ska komma och det blir fel för att jag hämtar på skolan.
  • Hon har inte sett att L ska komma, men eftersom jag inte har sagt att jag ska hämta henne och vilken tid, så är hon förvirrad över att inte veta vem och när hon ska bli hämtad. Trots att jag hämtar henne samma tid varje dag.

Med tanke på att gårdagen inte var någon bra dag och att hon vaknade med överbelastningssymptom över att inte kunna ha ens lite ljus i rummet, var det inte rätta dagen att glömma säga det som jag alltid säger varje dag. För att det är vad hon behöver höra, varje dag. Har jag tur har det varit en jättebra och positiv dag, skolfotografering inkluderad, och då klarar hon det mesta.