Månadsarkiv: januari 2015

Sociala berättelser och Seriesamtal
I den här finns en del tips och förklaringar till hur man kan tydliggöra situationer och socialt samspel för ett barn med autism.

Det är en fördel när man ska prata med sitt barn, flicka eller pojke, med autism att man vet att barnet förstår de ord man använder. Annars blir det lätt så att barnet svarar positivt på tillsägelser eller instruktioner och sen händer ändå ingenting. Ibland kanske man pratar om att ta ansvar för att saker ska bli gjorda eller säger att man faktiskt bara vill hjälpa genom att påminna.

När man sen tar tjuren vid hornen och kämpar med att motivera ett rastlöst barn som har ett uppmärksamhetsfönster på ungefär trettio sekunder att lyssna och titta på ett seriesamtal om en föregående händelse, händer det att man inser att barnet långt ifrån varken har förstått ordet ansvar eller att det finns olika sätt en förälder kan hjälpa sitt barn på. För att inte säga att förstå kopplingen emellan, eller att ens minnas, vad som hände innan diskussionen eller bråket uppstod.

Det är inte bara en fördel, det är en avgörande faktor skulle jag vilja påstå, för att nå framgång i samtalen med sitt barn. Och ta för g´s skull inte för givet att barnet förstår bara för att barnet är verbalt och har pratat felfritt i ända sen det talet kom igång vid ett års ålder. Den dåliga språkförståelsen kan bli tydligare ju äldre barnet blir.

Just saying.

1 Kommentar

– Jag tror att om man kommer från ett annat land, om man bott i ett annat land först, innan man kom till Sverige, då tror jag att man är jätteduktig på att rita.

Barn med autism söker ofta logiska förklaringar till saker de inte förstår. Det är deras sätt att förklara för sig själva allt det som är fullständigt obegripligt utifrån deras sätt att se på världen. För personer som inte har autism, eller inte förstår deras sätt att tänka, kan dessa barns förklaringar ofta verka alldeles uppåt väggarna och lustiga. Inte sällan är det som någon oförstående person som skrattar åt deras förklaringar istället för att bekräfta dem i deras tankar och nyfiket ta reda på hur de verkligen tänker.

Det är i själva verket ganska respektlöst att skratta i en sån situation. Skratten gör ofta gör dessa barn, och även säkert vuxna med autism, förnärmade och sårade. De förstår inte varför någon skrattar för att de säger något som för dem är självklart och naturligt. Tänk dig att du skulle förklara för någon varför ägg blir hårda när man kokar dem länge och någon bara skrattar åt din förklaring. Hur skulle det kännas?

Dessa barn har också ofta svårt att göra skillnad på skratt och skratt. De förstår inte skillnaden på att skratta med eller att skratta åt någon.

Jag tror att man till slut kommer till en gräns då man slutar dela med sig av sina reflektioner till omvärlden, eftersom omvärlden ändå bara skrattar åt det man säger. Så, tänk dig för innan du skrattar åt en lustig kommentar nästa gång. Var nyfiken och uppskatta att de delar sina små funderingar med dig.

Eftersom det är det bästa hon sett någon rita och den första hon känner som hon vet inte är född i Sverige, blir hennes egen logiska förklaring att det är just därför det här barnet är så duktigt på att rita. Att vissa har begåvning för att rita, eller att man måste rita mycket för att bli väldigt duktig ligger utanför hennes begreppsvärld. Det är något som jag vänligt får förklara för henne när hon berättar om sina tankar. Jag får vara glad om hon lyssnar och också hör vad jag säger. Och beredd på att berätta samma sak många gånger.

1 Kommentar

Flickans nyfunna intresse på Netflix är att se teckenspråksprogram med en döv (förmodar jag) flicka som åker runt och besöker döva barn och deras familjer i andra länder. Mycket i programmen är på engelska med svensk text, men det är också en svensk flickröst som sammanfattar vad som sägs på engelska.

När hon hade en kompis på besök för ett tag sen satte hon på programmet. Kompisen sa att hon inte kunde engelska.

"Jag kan lära dig, om du vill?"

De går i ettan. Hon kan nätt och jämnt läsa genom att ljuda sig igenom bokstäverna. Men hon hänger bra med i program som är på engelska. Och under julen beklagade jag mig över någonting på engelska genom att säga "why do I even bother to try" (eller något liknande.) Snabbt som sjutton svarade hon. "Jag vet vad det betyder! Varför försöker jag ens."

Jahapp. Så var det med det.