Att hitta sina strategier

Någon missade att förbereda barnen på vad det blev till middag. När maten serveras deklarerar både femåring och sjuåring att pannkakor är allt annat än önskvärt. Det ska helt enkelt inte ätas.

"Nu är det det här som serveras."
"Jag vill inte äta pannkakor", upprepar femåringen. "Jag vill ha korvstroganoff och ris."
"Det har vi inte. Du kan få ris."
"Ja, jag vill ha ris", säger han när han slår sig ner vid bordet och ser sig om. "Och plättar, och korv."

För allt i världen. Pannkakor och plättar är inte samma sak. Faktiskt. Snälla föräldrar, kan ni komma ihåg det så ni ger barnen rätt förutsättningar att kunna äta.

Sjuåringen gnäller över att plättarna inte är goda och vill inte äta. Eftersom hon vid matbordet är djupt försjunken i något annat, och vi för tillfället har strategin att sätta en färdig tugga på gaffeln i hennes hand, gör jag det utan att svara på hennes kommentarer. Så länge maten inte kommer ut igen fungerar det ändå, den här dagen. Det är när hon genast spottar ut allt på tallriken vi vet att smaken eller konsistensen faktiskt inte fungerar. Är jag bara tyst och sätter gaffeln i handen på henne får hon ändå i sig en okej portion. Förutsatt att vi serverar mat vi vet att hon oftast klarar av att äta.

Det gäller att hitta sina strategier och förstå vilken nivå man ska lägga det på, som saker kan börja fungera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *