Föreställningsförmåga

Jag köpte varsin ny mössa till barnen i veckan. På Lindex. En fleecefodrad bomullsmössa. Till flickan en rosa med en häst och till pojken en blå med en traktor på. Samma serie, fast typiskt designade för att passa de olika könen.

Jag gjorde det till en liten lek när de fick dem. De fick blunda när jag satte mössorna på deras huvuden och sen skulle de gissa vad det var de själva hade fått.

Båda förstod att de fått en mössa. Jag bad dem titta på varandra för att därefter gissa hur deras egen mössa såg ut. Flickan sa rosa med följdkommentaren "jag såg det här" och pekade på pannan. Tydligen hade jag dragit ner den lite för långt så hon såg färgen i synfältet. Pojken såg det inte men gissade ändå blå.

Sen bad jag dem gissa vad det var för mönster på deras egen mössa, utifrån att se på den andras. Pojken såg hästen på flickans mössa och kunde gissa sig till att hans var anpassad efter honom som pojke. "En bil." Flickan såg traktorn på pojkens mössa och gissade att även hennes skulle ha en traktor. Hon kunde inte föreställa sig att hennes mössa skulle vara "anpassad" för henne som flicka.

Leken handlade inte om att ge dem genustänket. Det var en lek jag uppfann i samma sekund som jag tog fram mössorna. Däremot var utfallet väldigt intressant och säger en hel del om de olika förutsättningarna som barn med och utan föreställningsförmåga har. Utan föreställningsförmåga kan man inte tänka sig att det finns något annat än precis det som vi ser.

I många situationer med flickan blir detta osynligt eftersom hon har lärt sig beteenden genom att vi har berättat för henne att vi har olika tankar och att vi inte kan läsa varandras tankar eller inte kan se det som hon ser om vi inte tittar åt samma håll till exempel. När det kommer i ett oväntat sammanhang så lyser skillnaderna igenom. Då har hon inte den förståelsen.

Pojkens lillgamla kommentar avslutade det hela med ett kärleksfullt skratt:

Men gud. Jag fick en traktor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *