Man får va glad för det lilla

Välja mat

Vi har ungefär EN sak som fungerar utan tjat, tjafs, påminnelser och motiveringar här hemma. Eller, vi börjar komma fram till den kritiska punkten när en fungerande rutin slutar fungera, så hur länge det fungerar vet jag inte än.

På en whiteboardtavla har jag satt upp bilder på ett antal olika maträtter som hon kanske kan tänka sig att äta. Varje dag, efter skolan eller kanske en timme innan vi ska äta ber jag henne gå till tavlan och välja bild och sätta upp under klockbilden för middag. I början (vi började strax efter nyår) kunde hon tycka att vi skulle göra det åt henne eller åtminstone tala om vad hon hade att välja på. Själva vitsen med att ha bilder att välja ifrån är för att hon ska se maten framför sig och utifrån det välja. Dessutom har det aldrig fungerat när vi givit henne valmöjligheten verbalt, så det var uteslutet. På något sätt måste hon ha förstått att detta system faktiskt hjälper henne så nu gör hon det nästan alltid utan flera påminnelser.

Sen äter hon ändå inte alltid, och framför allt inte utan påminnelser eller direkt hjälp, men det är en annan fråga. Just nu är jag glad att jag hittat en sak som fungerar. Och drömmer om att det ska fortsätta så.

Man får va glad för det lilla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *