Tema kommunikation – Ett detektivarbete

En flicka äter glutenfritt sen ett tag tillbaka. Omgivningen ser att flickan mår gott av att det och hon får detta även i skolan.

Då flickan har svårigheter med att prova nya saker har de svårt att hitta något som hon vill äta till mellis i skolan. För ett tag sen fick flickan korv med bröd i skolan och familjen fick rapporterat hem att flickan uppskattat brödet. Ett framsteg tänkte familjen. Något nytt att prova på hemmaplan.

- Jag tyckte inte att brödet var så jättejättegott, svarar flickan när mamman berättar att det blir korv med bröd till middag.
- Men skolan sa att du tyckt om brödet?
- Jag sa att det inte var jättejättegott.

Korven serveras till slut i sitt bröd, med ketchup som sig bör, i tron att det nog ändå var ätbart. Flickan hade ju ändå ätit det på skolan. Hon slingrar sig och ställer till en scen om ballonger som inte finns och gör allt annat än sätter sig vid bordet. Ett beteende som brukar infinna sig då flickan vill undvika något som är jobbigt.

- Ska jag ta bort brödet åt dig så du bara äter korven, är det det som är problemet?
- Jaa. Jag sa att det inte var jättejättegott.
- Men skolan sa att du tyckte det var gott?
- Jag sa inte allting!

Sagt och gjort. Brödet plockas bort och korven skärs i bitar. Flickan slår sig slutligen ner på sin stol, drar på sig hörlurarna och slår på sin iPad. Mamman spetsar en korvbit på gaffeln och sätter den i hennes hand. Flickan stoppar den i munnen. Allt är som det ska igen.

Att jobba med ett barn som vill vara andra till lags, trots sina svårigheter, innebär ett stort detektivarbete för att förstå de små små nyanserna i vad som sägs och görs.

Följ länken till Neurobloggarnas sida så kan du läsa fler inlägg om kommunikation.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *